Hejsan!
Fortsätter med att skriva om Göteborgsresan, vårt huvudmål med resan var att min man ville gå på årets första hemmamatch för IFK Göteborg. Jag själv är väl inte jätte road av att titta på fotboll på tv. Men att titta på Göteborg på plats är så medryckande och jag känner mig som en riktig fotbollssupporter.
Vilken stämning det är när alla (förutom borta supporterna) sjunger "Snart skiner Poseidon".
Halsdukarna pryder stora delar av arenan och man rycks med och bara älskar tillvaro. Min man är eld och lågor och dessa matcher lever han för.
Strax innan matchen började tände bortalagets supporterar bengaler och arrangörerna bröt matchen och skulle diskutera hur om matchen skulle avbrytas eller fortsätta. Jag kan inte förstå hur de får in bengalerna på arenan. Alla människor kroppsvisiteras och väskorna genomsökes men ändå förs flera bengaler in.
Känslan när man väntade på beslutet kändes som en evighet. Skulle spelarna komma tillbaka in på planen eller skulle vi få gå därifrån och inte se någon match? När spelarna tillslut kom tillbaka in planen bröt ett oerhört jubel ut. Skönt när matchen väl var igång... :)
Sen att IFK förlorade matchen var väl tråkigt i sig men känslan av att tillhöra ett lag är obeskrivlig. Det ger en en tillhörighet som ger mig värme. Även om jag inte är en stor fotbollsälskare så älskar jag att gå på IFK Göteborgs hemmamatcher.
Med denna kärleksförklaring till IFK:s hemmamatcher avslutar jag detta inlägg med att önska er en underbar fredag och en lugn och kärleksfull helg!!
Kramar Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar